IG för att jag är som jag är.

Ett av det hemskaste som hände mej var när vi skulle sluta gymnasiet och vi skulle göra specal arbete. Jag gick naturbruk. Någon fick bra betyg på att byta något på sin traktor.
Jag ville göra ett arbete på vad jag ville i mitt liv.
Jag tänkte mej in vad jag skulle vilja uppnå på julafton när jag är runt 70 år.
Först av allt kom jag fram till, att jag vill inte vara själv. Vill fira med mina barn och barn barn. Det är en önskan att få även om man skulle ha någon gubbe.
Detta har varit mitt viktigaste. Då jag inte känt mej hel.

Jag vill ha ett jobb där jag rör mej mycket och håller kroppen i trimm. Ska kroppen hålla måste man hålla sej i trimm så gott det går. Vi lånar den här kroppen när vi är här och vill man leva länge får man göra så gott man kan.

Plugga har jag inte varit så intresserad av. För jag har haft en del i mitt liv som hindrat mej från det. Många gånger var det viktigast att hålla sej över ytan än att plugga.

Min lärare som skulle bedömma mitt arbete sa i stort sätt att jag var dum i huvudet. Hon kunde ändra sej om jag skrev att jag ville gå högskolan. Det gjorde jag inte och fick därför IG.

så här är det över allt. Man blir dömmd för att man inte är lik den som dömmer.
Alla grupper är på något vis utdömmda.
Kvinnor, utlänningar, de svaga, de som drar sej till samma kön, de som inte har pengar, de som bara inte vill som du. Det är bättre att försöka tänka sej in i andras liv vad de tycker och känner.

Bara för att man inte väljer samma sak som du, så är man lika mycket värd som dej :O)
Alla har olika liv och tur är väll det.

Allt man dömmer om andra är bara falskt tänk :O)

Så sluta döm och lär känna människan bakom i stället.

Jämnställdheten går ut över våra barn!

Jag tycker det börjar gå till överdrift.. Snart så ska väll mannen börja föda barn också. Jag känner mej inte nertryckt av några killar eller de manliga. Aldrig gjort. Jag gör det jag vill och bryr mej inte om killar.
Jag har jobbat på ca 10 mans dominerade arbetsplatser och jag har aldrig blivit nertryckt. Tvärrt om, tycker de att det är kul.
Men jag tror att tjejer inte vill ha kroppsligt arbete, för en nagel kan gå sönder.
Så ser de ut på de arbetsplatser jag varit på. Man får ta i och ibland har jag varit starkare än vissa killar.
Det kommer alltid finnas tjej och kille även om en del männiksor försöker se bort det.
Tjejer gillar tjejigt och killar gillar killigt. Varför är detta fel?
Varför får inte killar gilla bilar när de är små och tuffa kläder?
Varför får inte tjejer gilla rosa och klänningar?

Det som är skrämmande är alla barnprograms profiler speciellt tecknat. Där de är super små och smala tjejer. Onormalt! Det är oroväckande, speciellt när man har en dotter. Hur ska man få en dotter att klara av att gilla sej själv, hur hon än ser ut?
Det är en av de störrsta utmaningarna när man har en dotter.

Min dotter gillar grönt som sin favorit färg. Hon har väldigt mycket alldagliga kläder. Neutrala. Sen när det är kalas så vill hon ha klänning eller fint rosa. Det får hon självklart ha.
Jag skulle aldrig tvinga henne till något hon inte vill.
Jag kommer alltid säga hon och han och inte hen, som en del säger.
Det kommer alltid finnas skillnad. Vi har kroppsdelar olika hur gärna en del vill ändra på allt. Oliak hurmoner som gillar rosa och blått. Ska vi ge barn hormanblandningar?? För att vi ska ha det jämnställt?? Vart sätter vi gränsen? Ska vi ha namn som Robin som både tjej och kille ska heta? Vart går gränsen.

Det har till och med gått så långt att det röda partiet vill att vi ska dela på föräldrar ledigheten rakt i tur. Vilket betyder att kvinnan om hon tar ut full tid bara får vara hemma 1/2 år. Hur ska man göra med ammning? Jämnställdheten börjar göra så våra barn ska bli lidande. I stället för att barnet ska få vara hemma så länge som möjligt. Så ska nu barnen vara lika mycket med mamman och pappan. Ska man sänka dagis till 1/2 år nu? Det finns alltid föräldrer där den ena inte kan vara hemma och om en är arbetslös. Ska då båda gå hemma med barnet?
För att få en trygg start behöver barnet få amma i den tiden den behöver och börja dagis så sent som möjligt. De barn som har en förälder som jobbar borta veckor i sträck. Ska man nu be han sluta de jobbet, för barnet ska ha båda sina föräldrar lika mycket. Skillsmässo barn? Barn med bara en förälder.
Det jag menar att i en period där barnet är under 2 år och den inte kommer ihåg så mycket. Så ska vi göra våra barn lidande.
Det är när barnet är äldre det är viktigt att den får se båda sina förldrar och det kan vi aldrig styra. Så enkelt är det..

Låt barnen få vara hemma så länge som möjligt och låt barnen få välja vilka kläder och leksaker. Tror det blir helt fel om vi ska in och ändra deras personligheter bara får att vi tror det är jämnställt.
Skulle min dotter vilja ha blå och gröna kläder så får hon det. Hon har mest grönt, för den färgen älskar hon, men skulle hon vilja ha rosa så får hon ha det.



Jag håller med kristendemokraterna. Det finns lika mycket olika modeller som det finns familjer. Låt oss bestämma själva!

Våg chock

Nu har jag fått upp farten :O) Fick magsjuka för ca 2 veckor sedan och gick ner ca 2 kg. Så då fick jag mer smak att ta tag i mej själv. ÄNTLIGEN! Fast jag har försökt. Efter jag fick min dotter höll jag på och gick knappt ner ett gramm. Men efter min son var det som min ämmnesomsättning ändrade sej mer mot det normala. Min son är snart 2 år. Det är först nu som det känns som jag har kunnat ta tag i det. Jag har försökt med LSHF, röra på mej, äta mindre och sånna där näringsdrycker. Men inget har funkat. Och sen är det helt plötsligt som jag vore ung igen.
Jag har bra grund kondition. Då jag som yngre alltid hållt på med hästar, cycklat till skolan och rört mej mycket. Jag cycklade ca 1 mil 3 gånger i veckan.
Den grund konditionen har jag nytta av än idag. Det går fort att få upp kondition och muskler.

Jag har alltid varit rätt väl musklad. Jag var den i stallet man frågade om hjälp när man skulle lyfta tungt. Nu är jag inte så strak längre. Sen är inte jag personen som gillar att sitta still, jag blir som en osalig ande.

Tillbaka till min våg chock. Kört några Zumba pass och igår så körde jag ett pass innan frukost. Vägde mej innan Zumba passet. Så i dag när jag ställde mej på vågen. Så vägde jag 0.7 kg mindre..
Jippi! Har träningsverk över allt, men funderade ändå på att köra ett pass i dag ändå. Men får se, kan nog vara bra att vila en dag. Annars tar man på musklerna. 48 h tar dte för muskler att bildas. Samma kör jag när jag rider. Man behöver inte rida varje dag utan vila är viktigt för hästen. Varnnan dag blir en starkare häst än varje dag. I alla fall de första 1-2 åren man rider.

Men har 4 kg kvar nu :O) Sen är jag där jag vill vara. Kan inte gå ner mer. Då blir jag hemsk i humöret och måste äta med en gång jag blir hungrig annars blir jag arg och det är jobbigt. Fattar inte att folk orkar vara så smala som en del är.. Jag hade inte klarat det och mår inte bra av det :O)
Men det är jag det :O)

Vår sol

Tack för att du tittar ner på mej från din himmel.
Du fyller mej med styrka och energi och ljus.
Du behövs och du värmer mitt yttre och innre.
Lys och färga min hud brun
Du vackra, härliga sol

Varit på Öppna förskolan idag med barnen.
Täffade några som kände Mikaels bror och flickvän. Även en som jag träffat för många år sedan. Vi satt och tjatade en del och det var trevligt.
Anton ville inte hem och låg och skrek på golvet. Men annars sköte han sej jätte bra och stannade nästan i rummet hela tiden. Julia är så stor att hon klara sej själv och man behöver bara ha lite koll på henne. De pysslade med att sätta ramar runt bilder som de förra gången hade slängt ut en massa färg och kört med leksaksbilar i. Blev jätte fint.

Vi åkte hem och åt och Anton ligger och sover middag. Varit ute och gjort kaninerna och bortata hästarna. Skönt väder. Glömmde min jacka ute :O( Får hämta den sen. Ska åka och rida ridlektion sen.. kul.

"Vilken smärta hon måste ha upplevt"

För några dagar sedan tittade jag på spårlöst (ett program som handlar om adopterade från andra länder som inte visste vems deras föräldrar är, programet går ut på att de ska kunna hitta sina föräldrar)
Det handlade om en kille som så gärna ville hitta sin mamma. Han åkte till sitt födelse land och det blev en resa med, med och motgångar. Men han hittade sin mor, hans far hade dött några månader innan han kom dit.
Mamman sa att hon var tvungen att adoptera bort honom pga av svält..
Hur kan man adoptera bort sitt eget barn?? Med en gång började jag att dömma mamman som dålig, men stoppade mej lika fort. Sonen sa att han var glad att hon adopterade bort honom till ett land där han kunde få det så bra som han har det.
Vad skulle man själv göra om man var i den mammans sitts?
Låta sitt barn svälta eller adoptera bort det?
Kan inte svara på det. Då jag inte själv sitter i den sittsen med de tankar, känslor och så vidare.
Mamman hade letat efter sin son, men misslyckats och sonen hade tänkt på sin mamma hela livet.
Man kan ändå tänka sej in i den hemska smärtan som mamman måste ha bärt på hela sitt liv.
Vilken smärta hon måste ha upplevt.
Hela tiden undra och sakna sitt barn som hon förlorade som 1 år.
Jag hade aldrig tänkt på annat i hela mitt liv. Jag skulle förevigt känna mej halv och gå med smärta inom mej stor del av tiden.


Med en gång så uppskattade jag mitt liv på ett nytt sätt.
Vad har man att klaga på?
Jag svälter inte, jag har ett hus att bo i. Man och barn och är okej frisk..

Ibland behöver man sånna här uppvaknanden, för att komma ihåg vem man är och vart man bor.

Väntans tider

Går i väntans tider, mycket snart kommer vi får tillökning :O) I häst hagen.
Det är mitt sto som ska få en fölis :O)
Ska bli så kul.
Det känns nästan som sej själv och man förstår längtan i hennes ögon. Hon är trött, stor och vill att den ska komma ut. Jag vet hur det är. De där sista veckorna går man bara och väntar.
Boxen blev färdig i helgen. Ska bara få upp dörren, sen flyttar hon in. Hoppas att min väns fölis kommer i dagarna så jag akn åka dit och låna kamran av henne. Så jag kan föl vaka vid teven på natten. Hoppas allt går bra. Det är mitt första föl, så jag är lite nervös..
Spännade!

25 årig tjej :O)

Vem är jag?
Jag är en fru på 25 år och bor utanför Varberg...
Hmmm? jag slutade fira mina födelsedagar när jag var 25 år, fast igentligen är jag 29 år i år.. :O) Inget jag skämms över. Men jag känner mej som 25 år.
Bor med min man och två barn på en gård i den vackra naturen utanför Varberg.
På gården finns hästar, kaniner, hundar, katter och hönor.
Jag lever alltså ett lyx liv om man gillar livet på landet :O) och är mej.

Jag är målmedveten, annsvarstagande, tänkande, glad, snäll, sprallig och funderar alldeles för mycket i mellan åt.. Hoppas ni kommer gilla mina tankar och ord.

Väl mött!