Starthjälp = barnuppfostran att vara coach!

Tänk dej själv att du kommer in på en ny arbetsplats. Ingen kommer och hjälper dej utan du får klara dej själv. Treva dej fram. Försöka förstå hur arbetet fungerar utan någon hjälp. Vart man går? Vart jag ska vara? Tänk dej in i hur du skulle må, osäkerheten, trevandet osv.
Är det detta du vill ge dit barn? Detta är den så kallade fria barn uppfostarn. de får ingen starthjälp i livet. Detta är vad ett barn kommer in med i vuxen livet. Det ska vara vuxna, men de vet inte hur.

Mitt mål med mina barn är att de ska komma ut i livet och inte känna sej vilsen och rädd. Mina barn ska veta hur man är mot andra människor, visa respekt och kunna ta order från en chef. Detta annser jag som en viktig uppgift i min föräldrar roll. Mina barn ska kunna ta att man säger till de saker och de ska inte få utbrott, räcka ut tungan osv. Så kan man inte göra på en arbetsplats, då blir man av med jobbet.

Lika mycket som det är viktigt att ge de denna grunden så är kärlek lika viktigt. Att man älskar sina barn.

När man väl får in att man alltid har sista ordet så kan man låta barnen börja få välja lite val själva. För att bli självständiga och lära sej ta egna beslut. Detta är lika viktigt som att visa gränser. Allt är en balansgång.

BARN kan inte välja sina liv fram tills de är vuxna de har inte den färdigheten än. De behöver hjälp från en som är vuxen. Att låta barnen helt bestämma sina liv annser jag är det hemskaste man kan göra mot ett barn. Att låta barnen ta vuxna beslut är att försöka göra de vuxna och inte låta de vara barn. Att låta barnen ha en vuxen som coach som visar och lär så kan de vara barn resten av tiden. I stället för att de får bestämma allt själva och vara små vuxna. När ett "vuxet barn" kommer ut i livet så agerar de som de vore 6 år fortfarande. De ska bestämma allt och ingen får säga imot. Trottset fortsätter tills någon gör klart för ungdommen att så är beter man sej inte på en arbetsplats. Det kan kräva att man blir av med jobbet eller annat. Det kan kosta så otroligt mycket smärta för ett ungdoms barn att ta den smällen.

Även att man ska hjälpa till hemma. Med diverse olika saker gör att barnen känner sej behövda. Du kan säga hur mycket som helst att du älskar dit barn. Men känner de sej inte behövda så tror de inte på dej. De vill ha en uppgift och hjälpa till i flocken. De vill vara MED, inte vara utanför gemenskapen som det blir när man städer osv.

Min lilla 2 åring blir så glad av att få lägga fram sin sked på sin plats och stora systerns sked. Sen känner han sej nöjd. Medanns jag och min snart 5 åring vi städar ihop. Hon får ett rum som annsvar att plocka upp leksakerna. Sen städer jag resten om hon inte själv vill hjälpa till mer, vilket ofta händer. Man sätter uppgift efter ålder.

Självklart så är mys och kramar något som händer hela tiden hemma hos oss. Det ena utesluter inte det andra. Jag är inte sträng. Jag är en coach för mitt barn och lär de vad som är rätt eller fel. Hur man är som männsika ute i ett fungerande sammhälle. Ett samhälle, företag, vd poster osv kommer aldrig att kunna ledas av barn vuxna. De kommer alltid ledas av de som är vuxna.

Mina barn ska veta det att deras framtid hänger på deras betyg. De ska förstå det att man ska alltid göra sitt bästa i skolan. Jag kommer att coach när det gäller att läsa läxan. Detta är för att barnen ska känna att de klara av saker de ger sej in i med bra betyg. För sitt självfortroende. De gör det för sin skull och det klara det. De blir bra självförtroenden som man släpper ut de barnen med.


Det är upp till föräldrana vad man vill att sitt barn ska få för en framtid. Det hänger på våra axlar. Hur vi släpper ut våra barn som. Som vuxna eller barn som fortfarande tar beslut som en 6-åring. Det är vårat beslut om vi låter våra barn vara barn och slippa ta sina egna beslut som en vuxen. Det bestämmer bara vi föräldrar.

Barn är för små för att förstå demokrati, därför har de inte rösträtt fören de är vuxna. Barn förstår inte demokrati i en familj heller, när de är små barn. De funkar inte sä när de är små.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått tvätta regnkläder och sätta stövlar på tork som är helt geggiga och genom våta för att de har hoppat i vattenpölar och rullat sej i lera. Men mitt beslut är att de ska få vara barn och jag är vuxen och tar deras stora beslut tills de klara de själva. Det är kärlek! Låt barnen vara barn och låt de inte försöka ta vuxna beslut.

I 30 år med huvudvärk, kanske över nu???

Ja, jag har haft huvudvärk i stora delar av mitt liv. Jag har slutat att känna efter, för den ligger ofta där. Det har varit värre och bättre i perioder. Jag har alltid behövt mycket sömn. Jag var hos läkaren i högstadiet och de sa att jag har spänningshuvudvärk. Jag måste lära mej att slappna av! Jag tänker mycket, så ibland kan jag nog kanske ända ha kopplat det till huvudvärken. Jag är känslig för väderbyten oc då blir jag ännu tröttare. Måste sova 10 h per natt annars funkar jag inte. Har varit värre nu ett tag. Gick til optikern, på något vis fick jag inte till bokstäverna med två ögon sammtidigt, men körde vi ett och ett så funkade det. Vi var säkra på att något var fel. Jag behövde inte progresiva (sånt man får som äldre) Då testade hon en annan sak och jag kände själv hur mina ögon åkte upp och ner. Mitt ena öga sitter högre än det andra, vilket betyder att jag hela tiden ser två bilder som järnan ska få ihop till en varje gång jag rör ögonen. Vilket betyder hela tiden. Inte kosntigt att man haft spänningshuvudvärk hela livet??? OCH varför kollade inte läkarna upp varför jag hade spänningshuvudvärk?? Blir så ARG! Jag har hela tiden trott att det är normalt, man litar väll ändå på läkarna? Kan jag ha så tur att jag blir av med huvudvärken och till och med min trötthet? När jag gick i skolan behövde jag lägga mej klockan 21:00 för att orka. Jag har hela mitt liv gått på halfart. Har inte haft ork för att göra allt det där man vill. Något har alltid blivit lidande.

Har mycket också trott på att mina axlar som vid dåligt väder och speciellt på vintern. Ballar ut så jag inte ens kan hålla uppe mina armar utan att de åker ner. De blir sten hårda och det knakar i de bara jag rör de lite.
Kanske kan vara en kombination. Men om en sak är borta så borde jag ändå tåla mer.

Så nu har jag tid hos ögonspeciellisten, jag kommer få glasögon som hjälper mej att få ögonen lika, är det för mycket får jag opration :O( USCH! Hoppas det går att rätta till med glasögon! På något vis ska man alltid ha något i livet. Att man bara får gå och må bra, det får man inte. Men om jag kan orka mer och bli av med huvudvärken så kanske jag inte känner väderväxlingarna lika mycket! Jag känner 1 dygn innan det blir sämre väder, då är jag trött och mer huvudvärk. Tar ca 2 dyng innan jag mår bättre, sen är det samma när det blir bättre väder. Fatta att det är jobbigt!!! Det är så mycket som jag vill hinna och orka med. Hoppas går ju!!!
Optikern sa att jag troligen haft dte hela livet, men att det på något vis blivit mer. Titta på ett kort där du är full.. har inte så många kort när jag är full, då jag knappt druckit så mycket at jag blivit full. Där ser man ibland är det bara att bli full??? Hahaha. INTE DÅ!