Tänk dej själv att du kommer in på en ny arbetsplats. Ingen kommer och hjälper dej utan du får klara dej själv. Treva dej fram. Försöka förstå hur arbetet fungerar utan någon hjälp. Vart man går? Vart jag ska vara? Tänk dej in i hur du skulle må, osäkerheten, trevandet osv.
Är det detta du vill ge dit barn? Detta är den så kallade fria barn uppfostarn. de får ingen starthjälp i livet. Detta är vad ett barn kommer in med i vuxen livet. Det ska vara vuxna, men de vet inte hur.
Mitt mål med mina barn är att de ska komma ut i livet och inte känna sej vilsen och rädd. Mina barn ska veta hur man är mot andra människor, visa respekt och kunna ta order från en chef. Detta annser jag som en viktig uppgift i min föräldrar roll. Mina barn ska kunna ta att man säger till de saker och de ska inte få utbrott, räcka ut tungan osv. Så kan man inte göra på en arbetsplats, då blir man av med jobbet.
Lika mycket som det är viktigt att ge de denna grunden så är kärlek lika viktigt. Att man älskar sina barn.
När man väl får in att man alltid har sista ordet så kan man låta barnen börja få välja lite val själva. För att bli självständiga och lära sej ta egna beslut. Detta är lika viktigt som att visa gränser. Allt är en balansgång.
BARN kan inte välja sina liv fram tills de är vuxna de har inte den färdigheten än. De behöver hjälp från en som är vuxen. Att låta barnen helt bestämma sina liv annser jag är det hemskaste man kan göra mot ett barn. Att låta barnen ta vuxna beslut är att försöka göra de vuxna och inte låta de vara barn. Att låta barnen ha en vuxen som coach som visar och lär så kan de vara barn resten av tiden. I stället för att de får bestämma allt själva och vara små vuxna. När ett "vuxet barn" kommer ut i livet så agerar de som de vore 6 år fortfarande. De ska bestämma allt och ingen får säga imot. Trottset fortsätter tills någon gör klart för ungdommen att så är beter man sej inte på en arbetsplats. Det kan kräva att man blir av med jobbet eller annat. Det kan kosta så otroligt mycket smärta för ett ungdoms barn att ta den smällen.
Även att man ska hjälpa till hemma. Med diverse olika saker gör att barnen känner sej behövda. Du kan säga hur mycket som helst att du älskar dit barn. Men känner de sej inte behövda så tror de inte på dej. De vill ha en uppgift och hjälpa till i flocken. De vill vara MED, inte vara utanför gemenskapen som det blir när man städer osv.
Min lilla 2 åring blir så glad av att få lägga fram sin sked på sin plats och stora systerns sked. Sen känner han sej nöjd. Medanns jag och min snart 5 åring vi städar ihop. Hon får ett rum som annsvar att plocka upp leksakerna. Sen städer jag resten om hon inte själv vill hjälpa till mer, vilket ofta händer. Man sätter uppgift efter ålder.
Självklart så är mys och kramar något som händer hela tiden hemma hos oss. Det ena utesluter inte det andra. Jag är inte sträng. Jag är en coach för mitt barn och lär de vad som är rätt eller fel. Hur man är som männsika ute i ett fungerande sammhälle. Ett samhälle, företag, vd poster osv kommer aldrig att kunna ledas av barn vuxna. De kommer alltid ledas av de som är vuxna.
Mina barn ska veta det att deras framtid hänger på deras betyg. De ska förstå det att man ska alltid göra sitt bästa i skolan. Jag kommer att coach när det gäller att läsa läxan. Detta är för att barnen ska känna att de klara av saker de ger sej in i med bra betyg. För sitt självfortroende. De gör det för sin skull och det klara det. De blir bra självförtroenden som man släpper ut de barnen med.
Det är upp till föräldrana vad man vill att sitt barn ska få för en framtid. Det hänger på våra axlar. Hur vi släpper ut våra barn som. Som vuxna eller barn som fortfarande tar beslut som en 6-åring. Det är vårat beslut om vi låter våra barn vara barn och slippa ta sina egna beslut som en vuxen. Det bestämmer bara vi föräldrar.
Barn är för små för att förstå demokrati, därför har de inte rösträtt fören de är vuxna. Barn förstår inte demokrati i en familj heller, när de är små barn. De funkar inte sä när de är små.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått tvätta regnkläder och sätta stövlar på tork som är helt geggiga och genom våta för att de har hoppat i vattenpölar och rullat sej i lera. Men mitt beslut är att de ska få vara barn och jag är vuxen och tar deras stora beslut tills de klara de själva. Det är kärlek! Låt barnen vara barn och låt de inte försöka ta vuxna beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar